I nordöst ligger Mörkland; en enorm dal omgiven av höga, skarpt skurna berg. Här har svartblodsklaner bildats, levt och fallit samman sedan urminnes tider; oorganiserade och fientliga, ständigt krigande över revir. Bubblande varma källor fyller dalens luft av svavel, stora krokiga järnträd böjer sig över mörka, slingrande stigar, förfallna borgar dekorerar branta bergssidor och hungriga ögon glimmar inifrån djupa skrevor och grottor.

Den stora, barbariska klanen Golug Ma hade länge varit ökänd i de mänskliga rikena runt Mörkland för sin brutalitet och hunger. Efter att under flera år ha slagit till mot kringliggande byar via ett dolt bergspass kallat “Zagh Kâsak” så överrumplades klanen till sist av en stor mänsklig armé och krossades fullständigt. De få som överlevde flydde ledarlösa tillbaka in i Mörkland för att slicka sina sår.

Det var i samband med detta som Sartusch den Store, en enorm och slug uruk-hai,  klev fram och berättade om en vision han haft om Månen. Ledda av Sartusch vandrade svartbloden djupt in i Mörklands vilda skogar, där de fann en uråldrig shamanistisk stenring, kantad av Månens Barn. I Månens kalla sken svor här klanen sin eviga lojalitet till Månen och föddes därmed på nytt under namnet Bashkaum Raz Han.

Från denna dag styrde Sartusch sina svartblod med en järnhand, vägledd av sin krigarshaman Nagash och dennes råd av shamaner. Från klanens runklädda grottor leddes jakter på Mörklands allra farligaste djur att offra i blodsritualer, med hopp om att en dag vara starka nog att färdas ut i världen och påbörja arbetet med att dräpa Solen och dess allierade.

Det gick flera år innan natten då Mörkland kom att förändras för alltid inträffade; natten då Za Burzum Thrakurghash - ‘den Eldbringande Skuggan’ föll över dalen. Efter en öronsplittrande knall vid skymningen släpptes ett eldregn loss över Mörklands skogar, varpå den enorma drakens yngel föll över svartbloden i dalen.

Ödeläggelsen var total och på några ögonblick hade många av Mörklands svartblod förlorat allt, i vissa fall hade hela klaner slukats i eldarna. Bränderna som antändes den natten sägs härja än idag. Bashkaum Raz Han lyckades med nöd och näppe nå sina grottsystem och efter att ha rådfrågat Azkavash genom sina shamaner fattade Sartusch ett beslut om att fly genom deras dolda bergspass, vilket låg anslutning till deras grottor.

Efter flera år som ett nomadiskt folk i skogarnas mörkaste hörn försvann Sartusch mystiskt under en natt då Månens sken skar i ögonen. Vissa rykten säger att det var Azkavash som bestämde sig för att dra Sartusch in i mörkret och låta honom förtvina som ett straff för att klanen inte gett tillräckligt med offer till Månen, andra säger att han blivit girig och dragit av Månens styrka för sin egen vinning. I vilket fall så föll nu kontrollen av klanen till Nagash; en till Månen fullständigt lojal shaman - känd för att vara den som skar halsen av sina fienden och upprorsmakare i sömnen om de inte lydde.

Under Nagash så finns det idag både en kapten och livvakter; Hövdingens livvakter består utav Nagash utvalda krigare, lojala och grymma instrument av hans vilja. Under shamanen så återfinns även en utvald kapten som skall hålla koll på och styra klanens soldater, spejare och snagas med järnhand. Kaptenen brukar även tillsätta generaler som i sin tur sköter de svartblod de är tilldelade. Spejare sänds ut innan klanen går ut i krig för att spionera på fienders positioner och ibland även för att sabotera. De har även i uppgift att spionera inom klanen och meddela sina överordnade om minsta lilla misstanke om uppror eller stöld.

Alla nya svartblod i klanen blir fråntagna sina namn för att senare få namn som de förtjänar. De måste utmärka sig i strid eller göra något framstående som på något sätt får gudarna att meddela Nagash om att de är redo för sitt namn. Det kan gå lång tid innan de får ett namn och under denna tid så blir de oftast kallade skällsord. Har de tur så kan Nagash låta dem gå en blodsgång mot klanens Uruk-haier eller stridstroll för att snabbare få ett försök att förtjäna sitt namn.